Senaste veckan har varit infernaliskt ljuv. I måndags hade vi vår skittenta, och sedan: KLART. Åhh. Alexanders mamma bjöd en exklusiv skara på mat på sin gård, helt sinnessjukt trevlig. Sen rullade vi vidare till Olles takterass och firade med resten av klassen tills grannarna ringde störningsjouren och en man i gul reflexväst bröt upp kalaset.
På onsdagen tog min bror Max studenten. Han var asglad hela dagen, mottagningen var ett enormt kaos av folk men skitkul! Min vänner dök också upp, och fram emot kvällningen gjorde vi vårt bästa för att göra taberas på vinbeståndet. Det gick ganska bra. Vi spelade skämslåtar för varandra, men skämdes typ inte. "Sugar we're going down" med Fall Out Boy är ett MÄSTERVERK. Haters to the left.
På torsdag hölls för andra året i rad en Dionysosfest i bragebacken, Amanda och Joakim från litteraturvetenskapen plus massa andra favoriter. Togor och rödvin i spirande försommargrönska. Fullständigt magiskt vackert. Alla hade kransar i håret. Jag drack en liter Prego. Johanna ramlade i trappan på vägen ner. När jag kom hem på natten fick jag ett sånt sjukt anfall av ADHD/ångest/rastlöshet, det var riktigt obehagligt. Men 30 minuters lugnande telefonsamtal hjälpte och jag kunde somna istället för att rymma in i natten för att aldrig höras av igen.
Fredag hängde jag med min barndomsvän Gustav och hans kompisar på vernissage på Kontiki. Där sprang jag på Johanna S från klassen, så vi passade på att snacka lite skit. Senare mötte jag Alex och Lovisa på Linnéplatsen och gick rakt in i mörkret till Azaleahdalen, där klasskompisar och annat löst folk satt och tände en brasa. Eld! Underskattat element! Alla samlades runt brasan. Några gick in i skogen och ryckte upp ett stackars träds ut jorden. Det var som att vi backade några hundra tusen år och det kändes BRA.
Lördag återvände vi till Olles terass och försökte lysstna på Green Day som spelade Ullevi. Scenen var vänd åt fel hål, så det lät inget vidare. Ibland såg man lite raketer, det var ungefär behållningen. Kallt också. Men mycigt att hänga med folket. Och den avslutande halvnakenduettdansen till "Let love shine a light" som framfördes av Olle och Danivar var ta mig fan legendarisk.
Herregud. Jag borde ta vit MÅNAD. Men alla vet att det inte kommer hända. Party on, Wayne!
Party on, Garth!
SvaraRadera