Her love is so real it smells like glue

Kära Dagboken,
Jag och min särbo Johanna har intensivumgåtts hela veckoslutet. Highly appreciated! I torsdags hjälpte hon mig att tvätta och lagade mat till mig som förfest innan Räfven på Pustervik. Bärs i tvättstugan är grejen. Man dricker, man umgås, man får skit gjort. VÄRT. Sen dansade vi och svettades med folk från Johannas klass till nämnt band, som har den stora äran att utgöra senaste Nöjesguidens döskallemärkning. Hahaha. Det passar deras estetik ganska bra tycker jag. Jag menar, det är ett gäng håriga män som spelar upptempo-folkmusik och kletzmer vi pratar om här.

Jag och Johanna utvecklade en fylleteori om folk som aldrig har roligt. Alltså roligt på riktigt. De njuter och avskyr, finner situationer creddiga eller ocreddiga, och då blir de liksom lite för upptagna med att ta distans för att ha kul. För är det inte alltid lite fult och pinsamt att ha jävligt skoj? Man blottlägger ju totalt sina preferenser och skickar ut signalen "JAG ÄLSKAR DETTA, JAG UPPSKATTAR DET HELT VILLKORSLÖST". Så fort det blir allmänt känt vad man är så barnsligt förtjust i så blir man också sårbar. Och om man bryr sig mer om andras uppfattning om vad man gillar än vad man egentligen uppskattar på riktigt, har man inte råd att blotta sig och riskera backlash eller att kallas pöbel.

MOVING ON! I fredags var det dags igen, och vi besökte Balkan Beat Party på Musikens Hus. Jag måste säga att jag var lite besviken. Har hört så mycket bra om den klubben, och när vi råkade hamna på den en stund på Grill Del Mundo nån gång förra året verkade det göttigare. Nu blev det aldrig något tryck, och jag tror att det hade behövts för att nå önskad stämning. Antagligen var det några överdrivet tilltagna brandsäkerhetsregler som kom och förstörde, för just som vi stod och suckade över att det var lite dåligt med folk där så fick vi veta att vakterna börjat köra på "en in en ut". Segt. Ny lokal röstar jag på, för musiken är skitkul att dansa till.

Igår slöt vi upp IGEN och gick på stan med mamma. Mmm bakisfika på Da Matteo. Mmm bakisshopping när man bara blundar och drar kortet. Mmm Marc Jacobs "Lola". Och HEAD PIECE form Sonia Rykiel for H&M. På kvällen hade vi date night hemma hos mig och lagade bakpotatis med avocadogegga och romgegga, plus kokt majskolv, oliver, chips och glass. Sen fick jag ont i magen så vi kollade på "10 things I hate about you".
Bara för att det är Juergen Teller som fotat kampanjen

Och nu är det söndag eftermiddag, och det var meningen att jag skulle plugga asmycket idag. Istället har jag nattlinne på mig och ligger i sängen med datorn och kollar på Merlin och läser Jezebel. STARKT JOBBAT. Jag behöver ett jobb som går ut på att jag är en dekadent slacker som bara lämnar lägenheten för att festa och gå på äventyr. Jag borde fötts som trust fund snorunge.

In the days when you were hopelessly poor I just liked you more

När jag blir stor skall jag bli ett Flygaräss

Världens största bamf någonsin hette Charles Nungesser och föddes i Paris år 1892. Efter en studietid han för det mesta sket i, stack den unge Charles till Sydamerika där hans stuffade omkring i Rio de Janeiro och Buenos Aires i jakt på en försvunnen släkting. När Första Världskriget bröt ut drog han hem till Frankrike igen och anmälde sig till armén. Först hamnade han i kavalleriet, men efter att ha imponerat på sina överordnade genom att GTA:a ett tyskt fordon fick han sin vilja igenom och flyttades till Service Aeronautique.

Som stridsflygare blev Nungesser en legend. Han sköt ned tyska plan som om det inte var en stor grej, var polare med alla, tog fulpermis för att rymma till Paris och festa så ofta han kom åt, crashade och bröt båda benen men var tillbaka i sittbrunnen innan han ens kunde gå igen och beskrevs med ord som 'flamboyant'. Vid krigsslutet hade han 43 konfirmerade luftsegrar och en go hög medaljer och utmärkelser.
Så vad skulle en nationalhjälte och vida beryktad partykille hitta på när striderna var slut? Jo, han stack till Kalifornien och jobbade som stuntpilot i diverse flygactionfilmer. År 1923 gifte han sig med en kvinna som bar det klockrena namnet Consuelo Hatmaker.
1927 fick Charles Nungesser för sig att han skulle bli den första att flyga över Atlanten utan stop. Han for till Frankrike med båt och sa åt sina vänner att "när jag kommer tillbaka till Amerika så är det genom luften." Tillsammans med navigatören Francois Coli lyfte han från Paris den 8:e maj. De sågs passera Irlands kust, försvann vid horisonten, och var sedan borta för alltid. Fortfarande är det ingen som vet vad som hände, men den allmänna uppfattningen är att de antingen störta i Atlanten eller någonstans i Maine.
Två veckor senare flög Charles Lindbergh ensam i ett svep från New York till Paris.

Have you noticed I've never been impressed by your friends from New York and London

Metropolis editorial från Vogue Germany februari 2010, fotad av Ers Majestät Karl Lagerfeldt

I'm sorry I called you a gap-toothed bitch. It's not your fault you're so gap-toothed.

Carolina Awards för Mest Fulländade Utseende går till 2009 års högst betalda supermodell, Lara Stone. Förutom en perfekt kropp sportar Stone en glugg mellan tänderna, som jag redan konstaterat är den nya måste-ha accessoaren. Hon hittas i senaste numret av Interview Magazine, intervjuad av Marc Jacobs.


Just nu befinner jag mig på slacker weekend med Fredrik i Stockholm. Det snöar som en HORA, men det gör det ju överallt tydligen. Blir intressant att se om bussen hem kommer avgå som planerat i morgon, eller om jag får stanna här och vänta på våren. Hade ju inte känts helt fel.
Igår käkade vi på O'Learys och kollade ishockey. Sverige smekte Vitryssland med 4-2, och vi firade med mer bärs på studentpuben. Första gången jag besökte ett sådant etablissemang. Har alltid varit lite tveksam, men det var ju så BILLIGT. Jag tar tillbaka allt.

As far as the Olympic Games are concerned, however, har jag hittat den Enda Värda Sporten: KONSTÅKNING. Så otroligt fierce. Adrian Schultheiss från Kungsbacka hamnade på 15:e plats, men grabben är bara 21 år och spås en ljus framtid om han fortsätter satsa. Av de 24 tävlande i herrfinalen var han en av de 4 (!) som satte en quadruple, alltså ett hopp med fyra jävla snurrar. FUCK YEAH säger jag. Dessutom åkte han till en mix av Massive Attack's "Teardrop" och "Insane in the membrane" LIKE A BOSS.

En annan GQ motherfucker var ju såklart Johnny Weir, som slutade oförtjänt lågt på 6:e plats. Han designar sina dräkter själv och är allmänt kaxig och divig. I love it. YOU GO GLENN COCO.

With a slap on my ass by a lipstick-kissed elbow-glove

This place is a prison, and these people aren't your friends

1. FAIL: TV-redigering. Det suger. Så tråkigt, tidskrävande och unrewarding. Man vill gråta av frustration, man får huvudvärk, och plötsligt har det gått 6 timmar och man har inte ätit, klockan är nio på kvällen, och det enda man åstadkommit är världens bajsigaste inslag som inte ens är klart. Avid, dö i en jävla eldsvåda.

2. WIN: Mitt Audrey Kawasaki print skickades från LA idag! Om några veckor hänger det på min vägg!

3. MEGAWIN: Imorgon åker jag på slackerhelg till Stockholm och SKITER I DEN HÄR SKITEN. Jag ser till och med fram emot 6 timmars bussresa. Away away ah-ah-ah away from here!

There is nothing as lucky, as easy, or free

Hello, is it me you're looking for?

Den absurda känslan av att vara upp en timme för tidigt. Jag hinner sätta mig ned vid frukostbordet med datorn en stund, koka ägg och te, tugga och svälja all mat. Vanligtvis klär jag på mig, attacksväljer yoghurten och borstar tänderna på samma gång.

Igår tvingade jag Ellinor att gå in på chatroulette.com med mig. Till en början var hon, som man är, obekväm och tveksam, men efter ett tag kom vi igång och hade riktigt roligt. Det finns en lite sjuk tjusnig i att kastas rakt i ansiktet på en random stranger och sen se vad som händer. Om man förbiser att i princip alla bad oss visa brösten så hade vi riktigt trevligt. Vi förfestade med två tyska 16-åringar och pratade homofobi med en bakis dude från New Jersey. Vi blev nextade av otaliga gubbar som uppenbarligen var fulare än oss. Som go avslutning frågade en koreansk yngling om Ellinor var Emma Watson.

Would you "next" us?

I love Hark! A Vagrant

Kate Beaton, www.harkavagrant.com

Glad alla hjärtans dag, boys and babes.

But you, my brother in arms, I'd rather I'd lose my limbs than let you come to harm

Fredag kväll och natt var en glimrande affär. Highlights: Johannas nya champagneglas. Svingoda mojitos och partytrångt avskedskalas på Skål. Sannas nya lägenhet och Gårda in general. Öppna öl med skruvmejsel. Dansa till till Sing Sing Sing (with a swing) så att grejerna regnar från bokhyllan. Värdinnan däckar i garderoben. Ice capades på Mölndalsån. Cheeseburgare för 10 spänn.

Idag har jag shoppat med mamma. På Solo hittade jag min nya favorittshirt. Det var kärlek direkt.


I Arkaden pågick nån sorts valentines day kampanj där man fick göra en badge. Jag passade på att trycka upp lite merch till mitt band.

One of a kind, hand made. 7000 kr + shipping. I only accept cash.

Alexander McQueen är död.

Död är mitt enda hopp om att någonsin bära en av hans kreationer. Den kontemporära fashionscenen har mist en stor visionär.

Spring 2008 (ur Vogue Germany april 08)

When I was a little boy and the devil would call my name, I'd say "now who do you think you're foolin?"

Hej, ikväll gick jag och handlade på väg hem från brorsans skolkonsert på Nef, helt oprovocerat. Lite trött, sugen och hormonell. Resultatet:
Kanelgifflar
1 liter Pucko
Äpplen & Bananer
Rostbröd
Leverpastej
Citrusyoghurt
Brämmhultsjuice

Alltså FRITIDSMELLANMÅL.
Vad är det för fel på mig? Varför är det aldrig min tur att bli vuxen?

Thank you for your time and sympathy. Enjoy this token of my appreciation:

Doppelgänger Week.

you and I are gonna live forever

Så var årets filmfestival slut, och jag är också slut. Som avslutning var det stor personalfest, och fattig som jag är bestämde jag mig snabbt för att utnyttja den fria alkoholen till max. Resultat: bakismåndag 100% spenderad i sängen. Jag är en sån jävla rockstjärna ibland alltså. Ehehe.

Nu är det dags att summera! Carolina Awards delas ut i form av en telepatiskt utskickad våg av uppskattning och gosiga känslor.

Bästa Film: Broderskab (Brotherhood), regisserad av Nicolo Donato

Lars ombeds hoppa av sin armékarriär i nån obskyr don't-ask-don't-tell härva (finns det ens i Danmark?). Han flyttar hem, vantrivs märkbart och hamnar i Dåligt Sällskap. Riktigt värdelösa kretsar faktiskt, han börjar beblanda sig med den lokala nynazistfraktionen. Megaparty! Bland dessa hyvens gossar möter han Jimmy, som också är exmilitär. I början verkar de störa sig på varandra, men så småningom bondar de genom att vandalisera flyktingförläggningar och mosha på vit makt konserter tillsammans. Stämningen är väldigt macho och obehagligt tills deras förhållande utvecklas från generisk dude-brunst till flirtiga pikar och mysbelysningssex. Allt är frid och fröjd tills de kommer ihåg att de ju är nynazister som spöar bögar som sport. Då blir situationen genast väldigt jobbigt.

Skitbra skådespeleri i exakt alla roller. Omväxlande romantisk, äcklig, rolig, vacker och hemsk film som jag såg två gånger och gärna ser igen. Lärdom: Det är omöjligt att se farlig ut med glugg mellan tänderna.

Bästa Dokumentär: Dreamland, regisserad av Þorfinnur Guðnason och Andri Snær Magnason.

Aluminiumindustrin kan ju DRA ÅT HELVETE. Och kan någon be USA börja panta sina jävla burkar, så slipper vi smälta regnskog och bygga dammar av vattenfall och naturreservat?

Bästa Kortfilm: Tussilago, regisserad av Jonas Odell

It's hard out there för en terroristflickvän.

Största WTF: Valhalla Rising, regisserad av Nicholas Refn

Mads Mikkelsen är en gladiatorslav som inte kan prata men har ihjäl folk like a boss. Alla andra snackar engelska. Sen åker de båt och träffar oplacerbara infödingar. Allt till hypnotiska basljud och i ultrarapid. Eehh, va?

Största WTF, kortfilmskategorin: Altona, regisserad av Hugo Lilja

Karl XII har symboliskt tidelag med en get.