Keep on truckin

Jag har haft min första körlektion! Jag är helt slut. Men det gick ganska bra tycker jag ändå. Lärarens sa att "nej men du var ju inte helt dålig ändå". Bara ohh, tack! Men faktiskt, det hade ju kunnat gå sämre liksom. Nu körde jag ändå runt lite i slottskogen och hade inte ihjäl en enda cyklist, joggare eller barnvagnskonvoj. Det här jävla körkortet ska bli mitt, god damn it.

mother's little helper

Den senaste tiden har det varit en del snack om åttitalister och deras brister i klassen, efter att en föreläsare avslöjat att flera chefer och redaktörer han snackat med uttryck mindre smickrande åsikter/fördomar om vår generation. Jag förstår väl egentligen varifrån de här åsikterna kommer. Man får den genration man uppfostrar. Om man å ena sidan kör "special snowflake" grejen när barnen är små, och bankar in villfarelsen att varje litet underverk ska bli SPECIELL och BÄST och KREATIVAST, för att sedan släppa ut dem i en verklighet med extremhög ungdsomsarbetslöshet som inte ser ut att vända any time soon, är det då så konstigt att resultatet blev lite segt att handskas med? Här är vi nu, åttitalisterna, 20-nånting, överutbildade men oönskade på arbetsmarknaden. Vana att få höra att vi är så DUKTIGA, men förpassade till en karriär i form av 6-månaders vikariat och "frilans" för att ducka LAS-förbannelsen. Men jag antar att det är jävligt enkelt att sitta där, tillbakalutad på sin fasta anställning som kommer rulla på hela vägen in i pensionen och klaga på att den senaste kullen ut är opålitliga slackers som "går och gymmar två timmar på lunchen".

Vad ska man göra. Åldersdiskriminering och fördomar åt sidan, vi är dessutom generationen med den mest tragiska drog-crazen: Receptbelagd psykofarmaka. (http://thoughtcatalog.com/2011/living-in-the-rx-generation/)

Är det såhär vi kommer gå till historien? Tyngda av studielån efter hundratals högskolepoäng, pacifiserade av arbetslöshet och delusions of grandeur försökte 80-talisterna dämpa känslan av att vara fullständigt överflödiga genom att festa på adhd-medicin.

Pinsamt.

Jag måste pleasa mina nya followers

Victor och Johanna har hustlat fram min twitter och blogg så jag känner mig manad och lite tvingad att ta tag i mig själv och skriva nåt. EHHHHHHHHHHHH JA.
I skolan skriver alla projektarbete. jag och Andreas är helt ouppstyrda och sega, och har dessutom valt ett ämnesområde som kommer ge oss psykosomatiska problem. ASVÄRT.
I övrigt HÅKAN IMORN. Rövpepp! Nya skivan är enligt alla recensenter bättre än allt, även om HH låter exakt som Nasse på titelspåret.

Just nu i datasalen:
Alla bangar bärs. J-Rud blir passivt aggressiv men döljer det väl. Kajsa har fått praktikplats. Alla är glada.

Meet me by the water underneath the big beehive. Bring your record player and your Raincoats 45's

Jag är seriöst sämst i världen på att plugga. Jag bara GÖR DET INTE. Varför var jag tvungen att födas som en sådan ohjälplig självsabotör? Det där Ellinor sa om mig är så jävla sant. Att när jag befinner mig i en situation som jag är väldigt uppe i, så har jag oerhört svårt att tänka på konsekvenserna. Min hjärna slår över från "men jag borde verkligen..." till "FUCK IT" och sen är det bara fullkomligt tunnelseende, jag gör jag exakt det jag känner för i stunden. ALLTID. Hence, garanterat IG coming up! With a side of fail! Och här sitter jag och "bloggar" (det ordet har smyckats med citationstecken i min underbara kurslitteratur).

Annars då? Jag har ätit typ fyrtio portioner pastapesto de senaste två veckorna. Och druckit min vikt i Oboy. Och igår såg jag en asgo film! "Eagle vs. Shark", med Jemaine från Flight of the Concords. Den var som Napoleon Dynamite fast med vuxna Nya Zeeländare. Och mer sex.

Mina fina, enda vän. Jag vill ha allting.

Jag "pluggar". Läste just 27 sidor INLEDNING till Medier och Samhälle över banan/lime-filen. Jag minns inte ett ord. Eller jo! Intertextualitet, vilket nästan fick mig att gråta en skvätt över att jag inte pluggar littertaurvetennskap längre. Fan också. Underbara kurs. Man kanske skulle bli akademiker ändå. Eller helt enkelt ta Plan B och bara rita nakna tjejer resten av livet. Jag menar, det är ju det enda mina anteckningar från föreläsningarna består av. En överskrift, typ "Journalistrollen". Sen bara nakna torsos, lår och bröst. Det ser ju inte alls fullständigt sinnessjukt ut för den som sneglar över axeln. Hahaha Jag är ett hopplöst fall.

Jag tror jag måste lämna allt bakom mig igen
Och jag tror vi måste starta om på nytt
Du har lämnat mig på den jävligaste av platser
Och jag vill ha dig...

You know my one man band is over. I hit the drum for the final time and I walked away.

Igår var jag med mitt crew på OSTKVÄLL. Inse. Ost-kväll. I en ostbutik på Aschebergsgatan. Så otroligt många vuxenpoäng. Och innan vi drog dit bjöd johanna på SNITTAR (och vår bankruttdricka of choice, Törley). Det var vi och en skara 30-nånting folk som åt obcena mängder ost och drack oss gött salongs på ackompanjerande viner. Bäst var Primadonna och getostarna. "Sämst" var gödselosten. Den var INTENSE. Sen gick vi till Skål och tog en kanna öl och små, små ölglas.

I skolan har vi "radio på webben". Det innebär att vi tar tillfället i akt och är SJUKT oseriösa/random/gör vad fan vi vill. Dagis! I love it. Jag har gjort massa djurradio och skall imorn klippa ihop mitt inslag om fobier. Nej men det är inte BARA lol. Det blir sjukt bra grejer, alla är duktiga. Det är bara att man märker att vi valt ett tema som tillåter ganska... brett spelutrymme. Och minimalt "nyhetstänk". "Motvalls". GÖTT ÄR DET.

I know a girl, a girl called Party. Party girl. I know she wants more than a party.

Lo and behold! Multiveckan äter all min kreativa kraft och min stackars hemliga dagbok på internet får lida. Hittills har jag agerat radioreporter, pressreporter, utrikeskommentator i radio (hahaha), redigerare, kameraman, serietecknare och programledare. Hela övningen är faktiskt väldigt kul. Ibland ligger Västfronten före TT. Eat it, bitch.

Ehhh annars händer inte mö. Var i Kickis nya lägenhet med arkitekstudenter i fredags, bland annat en rödhårig som verkligen verkligen såg ut som en kock. I lördags lagade jag KÖTT som middag till migsjälv, sen kom dudes från klassen över och söp. Good times. Söndag kom Andreas (en av dudesen) tillbaka och hade bakisdagsmaraton med mig och Barbaskön. Scones, Being John Malcovich, pizza och terapeutiska samtal. Fin insats där.

Idag gick jag hem från skolan strax efter fyra, läste ut "Everything Ravaged, Everything Burned" av Wells Tower, DÄCKADE i två timmar, drog hem till mamma på middag, kollade senaste Gossip Girl med Ludde. Sen skulle jag och Ludde gå till 4Gott och köpa hockeypulver till honom, och vem springer vi rakt på precis utanför porten? AMIN! Så han gick promenad med oss! Så jävla kul när man bara KROCKAR med kompisar från förr sådär.

Jag är en vulkan. Som åskan slår ner i.