Förvandlingskonstnär

Nikki S. Lee kommer ursprungligen från Seul. Hon flyttade till New York på 90-talet, där hon studerade fotografi, och bland annat arbetade som assistent till David La Chapelle. 1997 påbörjade hon verket Projects genom vilket hon, totalt oväntat, gjorde kometkarriär inom konstvärlden.

Lee arbetar genom att välja ut en grupp människor eller subkultur, studera dem noga och ta reda på så mycket som möjligt om hur de lever, pratar, klär sig och umgås. Sedan adapterar hon deras stil och manér, och närmar sig dem. Hon utger sig för att vara konstnär, och efter att ha accepterats av dem, lever hon bland dem som en del av gemenskapen under ett antal veckor. Tillvaron dokumenterade hon genom att ge en enkel kamra till någon i gruppen och bad denne att fota henne vid olika tillfällen. Resultatet är vardagliga snapshots där man ibland inte känner igen Lee alls. Hon poserar och klär sig som om hon alltid tillhört gruppen hon är med. Hennes minspel är perfekt. Hade man inte vetat vad det handlade om hade man aldrig ifrågasatt hennes närvaro.

Verket undersöker och ifrågarsätter identitet. Genom att tillgodogöra sig tillräckligt många attribut av rätt sort kan man ansluta sig till vilket sällskap som helst. Är det en falsk gemenskap? Eller har alla grupperingar samma grundläggande struktur? Reagerar alla likadant på nykomlingar, så länge de ser ut att tillhöra oss?